I mitt arbete som utställningspedagog på Forum för levande historia arbetar jag med historia som utgångspunkt, stor vikt ligger vid att samtala och diskutera med elever som besöker våra utställningar. Samtalen rör sig kring frågan om alla människors lika värde, mänskliga rättigheter och tolerans/intolerans. Detta sker genom workshops i utställningar som vi producerar på Forum för levande historia. Utgångspunkten är brott mot mänskligheten (Förintelsen och kommunismens brott). Mötet med eleverna är fantastiska och givande och att samtala och diskutera med dem är givande. Att lära sig om något som hänt i historien och att använda det som ett avstamp för att samtala om nutiden har visat sig vara ett uppskattat grepp bland lärare och elever.

Den 15 september öppnar vi nästa utställning P.K - en utställning om intolerans. Detta var planerat långt innan händelserna i Norge inträffade men helt klart har förutsättningarna ändrats en del då de elever jag kommer att möta kommer ha händelserna i Norge i färskt minne. Hur närmar man sig en sådan händelse, kan man förstå? Jag har tidigare i min blogg skrivit hur stort händelserna har påverkat mig rent känslomässigt men också i mitt jobb inför arbetet med kommande utställning.

Man skulle kunna utgå från Norges statsminister och hans uttalande att intoleransen ska bekämpas med "mer demokrati, mer öppenhet men inte naivitet"

Går det bekämpa intolerans med mer demokrati och mer öppenhet och går demokrati och öppenhet hand i hand?

Vad tycker du, kommentera gärna detta i bloggen - det kanske ger mig input i mitt arbete.